Står bredvid och tittar på!
Känner att jag behöver skriva av mig lite. Klarar inte av att ha det här inom mig varje gång.
När ska jag få slippa den här förlossningsdepressionen?
Trodde det började gå åt + sidan, men så fel jag hade. Imorse när jag var ute och gick så kom det tillbaka.
Varför, VARFÖR! Kan jag inte hantera det. Varför låter jag mig själv kasta skit på dom som jag tycker om mest här i världen. Vad är det för seriöst fel på mig???
Jag vill inte ha det här längre.... så här nere och självmordsbenägen har jag aldrig kännt mig förr, men under dom här attackerna är det som riktigt "jag" försvinner och någon annan tar över min kropp och jag står bara bredvid och kan inte stoppa det som "jag" säger. Så känns det och det är rent ut sagt förjävligt.
Så här ska man inte behöva må när man precis har fått barn....
varför jag............
Tyck va ni vill om mig, jag kan ändå inte hamna längre ner än jag är just nu.
Man bestämmer ju inte själv att man skall drabbas av en förlossningsdepression, man kan inte hjälpa det. Du har ju inte gjort fel på något sätt! Förstår att det är jättejobbigt, men klandra INTE dig själv!!
De flesta är väl medvetna om att man kan drabbas av detta, och de flesta vet att det inte är någonting som man kan styra över själv. Ingen tycker att du är konstig eller dum, det kan jag lova dig! Det enda man känner är empati..
Förstår att du har en tuff period just nu, men det blir bättre.. Bra att du är ute och går och deltar i föräldragruppen. Det kanske finns någon där som upplever samma saker som dig?
Försök att ta hand om dig och gör sånt som du mår bra av och som du tycker är roligt!
Kram
Jag håller med föregående talare och skickar över en megakram!!!
Hej Emelie!
Förstår verkligen att det känns piss att dom där jävla känslorna inte försvunnit än. Säg till nästa gång du är på BVC hur du mår, för det kan vara farligt om det går för långt. Du behöver nog verkligen prata med någon kurator av nå slag för så här kan du inte må. Hoppas iaf att de i din omgivning peppar dej och säger bra saker om dej som person och mamma för det är så viktigt att få höra det. Jag skulle nog må som dej nu om inte Tobbe hade stöttat mej som han gjort. Ta hand om dej!! Kramar
